Varför jag skrev A Double Dose of Love — Groovella om faderskap och tvillingdöttrar

Mina tvillingdöttrar fyller snart tio, och jag kan fortfarande knappt fatta gåvan livet gav mig — i dubbel upplaga. A Double Dose of Love är låten jag skrev när orden ensamma inte räckte till. Stanna hos mig en stund; jag berättar hur den föddes.

Vad inspirerade A Double Dose of Love?

Att bli far till tvillingflickor förändrade allt. Två hjärtslag på en gång, två personligheter som blommar sida vid sida — jag ville ha en låt som fångade den dubbla välsignelsen: dubbelt skratt, dubbla tårar, dubbel förundran. Det är ingen perfekt-förälder-hymn; det är ett ärligt kärleksbrev till det vackra kaoset att uppfostra dem.

Hur gamla är dina döttrar nu, och hur formar det låten?

De fyller snart tio — en milstolpe som fortfarande tar andan ur mig. Låten skrevs när de var yngre, men varje år hör jag den annorlunda. Det som började som en vaggsång för två små flickor har vuxit till något jag hoppas de bär med sig när de hittar sin egen väg. Faderskapet står still inte; den här melodin heller inte.

Vad är det svåraste med att vara far till tvillingar?

Att hitta tillräckligt av dig själv för två själar som behöver dig lika mycket — det är det dagliga pusslet. Vissa dagar känner jag mig uttänjd; andra dagar förundras jag över hur mycket kärlek ett hjärta kan rymma. Låten undviker inte det. Den är öm för att faderskapet är ömt, och rörig för att livet med tvillingar alltid är det.

Varför valde du en mjuk jazz-pop-groove för den här låten?

För att faderskapet känns så för mig — varmt, ostressat, fullt av tyst magi. Jag ville inte trummor som skrek över melodin; jag ville ge plats åt Wurlitzern att andas och harmonierna att svepa in dig som en kram. Vissa känslor behöver utrymme, inte volym. Lyssna på A Double Dose of Love så förstår du vad jag menar.

Vad hoppas du att dina döttrar känner när de en dag hör den här låten?

Att de var älskade bortom all gräns — var och en för sig, inte bara som par. Att deras far såg dem, verkligen såg dem, även de röriga dagarna. Och kanske, bara kanske, att kaoset var värt varje ton. Om den här låten en dag blir deras ankare, då har jag gjort mitt jobb som pappa och låtskrivare.