Cosmic Cabaret — Reflektion om öde och fri vilja

När jag döpte albumet Cosmic Cabaret valde jag inte bara en catchy titel — jag namngav en filosofi. Livet som show: bländande, oförutsägbart, ibland absurt. Men vem skriver manuset? Det är frågan i hjärtat av det här albumet.

Vad betyder 'Cosmic Cabaret' som koncept?

Livet är en kabaré — en kosmisk sådan, större än vilken scen som helst. Vi är alla både artister och publik, spelar scener vi inte alltid valde, improviserar när manuset tar slut. Albumet är en revy: varje låt ett annat nummer, ett annat humör, ett annat hörn av samma stora show.

Tror du på öde eller fri vilja?

Både och — och jag tror det är det enda ärliga svaret. Vissa dörrar öppnas innan du knackar; andra måste du skjuta tills axeln värker. Ödet sätter scenen; fri vilja är hur du spelar på den. Albumet lever i den spänningen — löser den inte, dansar bara med den.

Var slutar öde och var börjar fri vilja?

I ögonblicket du väljer ditt svar. Du kan inte kontrollera varje scen, men du väljer hur du spelar den — med grace, med humor, med hela hjärtat eller halva. Där blir kabarén din. Den kosmiska delen är uppsättningen; kabaré-delen är din improvisation.

Varför kabaré som metafor och inte något annat?

För att kabaré är glädje och melankoli i samma andetag — glitter och skugga, skratt och tårar. Det är performativt men uppriktigt. Livet känns exakt så för mig: en show du inte kan öva, där musiken hela tiden byts och du ändå måste dansa. Cosmic Cabaret fångar den dualiteten.

Är albumets titelspår filosofin i miniatyr?

Precis. Cosmic Cabaret-låten är ouverturen — den sätter scenen, bjuder in dig, ber dig lämna allvaret vid dörren. Hela albumet vecklar ut sig från den enda idén: dyka upp, spela din roll, njut av färden. Det är seriös filosofi insvept i en feel-good-groove.